When you're dreaming with a broken heart. The waking up is the hardest part.

Hur förklarar man hur man mår efter att ha blivit tvungen att göra slut med den man älskar? Hur det känns när man tillslut ger upp. När man ser allt försvinna framför sig och när den där bilden man har i huvudet av att det kommer vara vi förevigt sakta börja suddas ut. När man inser att man är i så olika faser i livet, att kärlek inte räcker längre. Det är så jävla orättvist. Jag träffade den personen som fick mig att ändra mig, fick mig att börja öppna upp mig. På ett sätt jag aldrig gjort innan. Det var så skrämmande men han fick mig att känna mig trygg. Men ibland ångrar jag att jag gjorde det. Jag var mer van vid den personen jag var innan, för det är så jag alltid har varit. Men nu vet jag inte längre vem jag är. Känner mig så otroligt tom och vilsen. Han var min bästa vän, my safespot. Även om det har varit en riktig berg och dal bana med honom, så har ingen fått mig att känna mig så älskad som han gjorde. Han fick mig att börja tycka om mig själv,  känna mig vacker och att jag duger. Jag träffade honom när jag var i botten, när jag tyckte som värst om mig själv. Han räddade mig. Men nu känns det som att jag har tappat allt igen.

 

Jag vill inte falla tillbaka i mina gamla mönster, jag orkar inte det. Jag ska verkligen kämpa för att gå vidare med huvudet högt. Hitta tillbaka till mig själv och lära mig att älska mig själv även när jag är ensam. Som jag har hört så många gånger - hur ska någon annan kunna älska dig, om du inte älskar dig själv? Samtidigt som jag bara vill få hitta det/den som får mig att må bra på insidan. För jag har slutat tro att tiden läker alla sår.

 

Sakta men säkert kommer jag resa mig från det här. Det kommer ta tid, för jag har aldrig haft så svårt att säga hej då till en person. Vem vet, en vacker dag kanske vi helt plöstsligt möts igen och båda är lika redo för varandra. Men vare sig om den dagen kommer eller inte, så kommer jag må bra igen tillslut.

 

Så mitt löfte till mig själv - börja älska dig själv, fokusera på det du tycker om och brinner för. Och det viktigaste av allt, hitta dig själv och håll fast vid det. För oavsätt med eller utan en karl så kommer jag överleva.

 

Den här låten beskriver nog bäst hur jag kände i slutet.. 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback